Anne-Marie Grubbström
"Speglingar" 11 – 24 juli
Ibland undrar jag varför
jag håller på med bilder. I början var det nog för att förtydliga drömmar,
känslor och tankar för att skapa en värld, som jag trivdes med men det visste
jag inte då. Det är en efterkonstruktion. Senare har man sagt mig, att det är
ett sätt att kommunicera, påverka. Många kritiker säger att bra konst är provocerande.
Ja visst, men konst är inte bundet till provokation, då skulle äldre konst
upphöra att vara konst, när den tappat sitt nyhetsvärde. Provocerad blir man av
det främmande det oväntade. Provocerande konst är uppseendeväckande. Man vill
prata om den. Kanske ändrar den på folks sätt att se, tack vare debatten den
skapar.
Om konst enbart vore
provokation, skulle nya sätt att tänka betraktas som konst. Bra konceptkonst
visar för de flesta av oss ovanliga perspektiv, nya sätt att se eller nya
sammanhang. Min idé är varken att provocera eller moralisera.
När jag arbetar i olika
material, upptäcker jag former, färger och sammanhang, som jag inte såg
tidigare. Blir jag nöjd fortsätter jag, misslyckas jag, blir det en utmaning
att fortsätta. Arbetet är rena egotrippen fylld av ansträngning och lekfullhet,
misstag och träffar. När bilderna utgår från verkligheten, blir de detaljrika,
utgår de från tidigare bilder, förändras de stegvis och rensas kanske så
småningom från innehåll. Kommer de spontant utan tanke, kan vad som helst
hända. Det är en del av processen.


Utställare 2009
